.

Nu undrar ni varför jag ska vara så krånglig att jag sätter lösen på min blogg. Och jag förstår det, det är jätte störigt. 

Men jag vill bara inte att folk från jobbet ska sitta och snoka för att använda saker emot mig. 

Ajemän peps, SÅ galet är det. 

Nej men inte SÅ allvarligt var det kanske inte. Men efter denna sommaren och hur jag mått känner jag inte att folk från jobbet ska sitta här och läsa även om allt löst sig nu. Detta är min lilla fristad och här hör vänner till eftersom jag skriver här som i en liten dagbok. 

 

Och jag börjar få lite ångest nu. Sakta men säkert kröp den sig till sist upp på mig. 

Över vad jag gjort. Över vad jag gör med mitt liv. Över att jag inte har en susning om NÅTT just nu. 

Jag hoppas att tiden löser det mesta för Elin Svensson och hennes förvirrade lilla liv. 

 

Puss.