.

Trött, osmaklig och sladder. Orkar inte ligga, orkar inte stå.
Herre vad de är synd om mig idag. Pms, javisst.
Och senast som igår tror jag att jag stod och skröt för Denise att jag inte får pms svängningar.
Nu har jag satt på deppmoode låtar bara för att kunna gråta ur mig för resten av månaden typ. Just nu gapar Christina till "You lost me" som handlar om otrohet. Kommer på mig själv med att jag sitter och känner mig kränkt och ledsen och tycker att de är synd om mig för fan för han som gjorde så mot mig.. Eh. Vem fan då Elin Svensson? Herre, hittar på anledningar för varför de skulle vara synd om mig. Dusch draperiet ramlade ner på mig förut i duschen, då börja jag storböla för de. Patetisk.



Nej men jag känner mig faktiskt lite löjligt ensam just nu. Men så är det som alltid med mig också, så fort de blir lite lugn och jag inte är med nån eller gör något så total panikar jag. Och nu är nån inne mystiskt på min spotify och gör så att jag inte kan lyssna längre. Det står att min spotify används från någon annanstanns. Vem fan är de??
Tillbaka till ämnet. Vad är det med folk egentligen?
När bestämde sig precis ALLA för att skaffa pojkvänner/familjer/lägenheter osv?? Vad hände med att vi är i våra bästa år, 20 år och singel, redo att göra och åka vart fan man vill här i världen?
Folk stänger in sig så tidigt. Och här står jag, ensam, önskar jag vart full, och jävlig. Jävligt olycklig är jag. Ah, just nu då.

Nej, tråkigt att jag ska börja bloggen med sånt här jäkla gnäll. Varför är det så att de alltid är enklare att gnälla än att berätta om när saker faktiskt är jätte bra och man haft en riktigt bra dag? Jo för när man har de, då tänker man inte, utan lever i nuet och bara njuter. När man deppar går den där rösten i ens huvud och gnäller till det oöndliga så att man bara måste skriva ut det så man kan lämna det bakom sig.
Så nu gör jag det. Slut lipat. I morgon är en ny dag, efter regn kommer solsken, and so on liksom.

Godnatt och tack för min klagosång.