.

Steg upp, packade sista grejerna, lämnade barnen i skolan för sista gången.

Hade en otroligt mysig sista fika med Tessan.

Sen åkte huvud och själ bergodahlbana igenom skratt och tårar, framtiden och det förflutna, gateways, köer, stress, väntan, förväntan, saknad. Saknaden efter att ha sagt farväl och till dem jag inte hade sett på länge som skulle hälsa mig välkommen hem. Någonstans där i mitten av mig själv påminner den dagen om.

Älskade att se Sverige på nytt igen. Som ur någon annans ögon. Dessa små söta, rejält byggda hus, inget skryt, inget märkvärdigt, men täckt i snö var det nått så vackert. Hjälpte syrran flytta i mitten av januari. Massa snö och problematik men i en jätte fin lägenhet i Göteborg. Kändes som en möjlig framtid för mig någon gång.

Jag har jätte svårt att låta tid gå. Vill tillbaka till de där små stunderna.

Och jag har svårt att förstå att man kan bli ledsen av lyckliga minnen för att man saknar dem så mycket.

Detta året har jag provat på 5 olika jobb, jag har varit i London och Paris, jag har flyttat, jag har festat, jag har myst på. Det kommer mer.

Så jag vet att jag inte borde bli ledsen ibland.

Nu ska jag duscha av mig denna känslan.

Puss