.

Det känns som att du får streta och kämpa så för ditt liv bloggen. 

Så nu skriver jag återigen för att du inte helt och hållet ska dö ut. Vem bloggar ens längre? 

 

Det var riktigt länge sen sist och jag är inte ens säker på vart jag slutade, vintern har gått, våren har gått och en hel del äventyr har det varit på vägen.

 

Våren och hela vintern bjöd på långdistansförhållande mellan mig och George och vi överlevde det. Bra för oss! Vi möttes upp lördagen för två veckor sen och har varit i USA och hälsat på min gamla värdfamilj som jag inte träffat sen 4a år tillbaka. Samma tid som när jag avslutade min gammla blogg Elillin. Barnen var betydligt större och smartare, jag förvånades ändå över att det mesta ändå lyckligtvis var sig likt vilket känns skönt. :) Hade en jätte bra tid och några fantastiska dagar inne i NY med min kille.

 

Nu är jag hemma hos George's föräldrars hus där jag bor över sommaren och letar jobb. Idag efter en vecka av att suttit här hemma och sökt fick jag äntligen ett bra besked. Jag har jobb nästa vecka för hela veckan. Inte mycket men än så länge en vecka att leva på och samtidigt kan jag fortfarande försöka hitta jobb under den veckan men med vetskapen att jag iallafall har nått att sysselsätta mig med så länge, vilket känns otroligt skönt efter några dagar av svackor och ångest. 

 

Planen är att George ska följa med mig till Sverige efter sommaren, och försöka att hitta jobb igen, så just nu letar jag jobb för två stycken. I hans fall kommer det inte att bli lika lätt är jag rädd men försöker ändå att vara positiv och hoppas. Lite nervös och jag önskar ibland att saker hade varit betydligt enklare än vad det är ibland. Jag hoppas på det bästa iallafall och är glad att första året på universitetet är över. Två mer att klara. 

 

Kram för denna gången.