.

Jag läste igenom lite på min blogg och förvånas lite över hur mycket opepp saker jag kan skriva om ibland, och visst är det okej för att jag har detta lilla spacet att skriva på, och när jag väl är glad och kvittrar som under denna fantastiska sommar och höst jag haft, så skriver jag inget för att då är jag för upptagen med att leva livet. Och jag vet inte om det är höst/vinter opepp men det sista, startade för bara en vecka sen och har börjat gnaga sönder i mitt huvud som det alltid gör. En massa rädslor jag har. Rädslor för allt möjligt. Det kan börja med en dålig tanke och ätsa sig fast i mitt huvud tills jag blir helt utslagen att jag knappt orkar upp ur sängen. Att jag sitter bland folk men går på autopilot och hör inte vad som sägs. Och när jag tittar tillbaka på bloggen så inser jag ju att det kanske inte nödvändigtvis behöver vara någonting som är direkt fel. Mer än min egna inställning eller de ångestliknande beteende som växer fram ibland. Kanske det vore på sin plats att inse att jag skulle behöva prata. 

Kanske jag borde ta tag i det en gång för alla. 

Förlåt till de få stackare som har orken att läsa detta. Men mitt nyårslöfte får nog bli sådant. Cheer the fuck up och sluta hitta fel ständigt.